Usch vad jag är deppig nu. Jag som varit så GLAD att jag sluppit krämpor. I gårkväll kunde jag inte sova så jag gick ner till strömmen. Det var mörkt, doftade utomlands, syrsorna lät i buskarna och vattnet låg så spegelblankt på motalaström att man såg natthimlen reflekteras i ytan. Det är kanske 300 meter dit och jag satte mig på en bänk och filosoferade över livet. Det var ett sådant där moment när man verkligen känner att man är i kontakt helt och hållet med sig själv och alla känslor och alla tankar. Sedan gick jag hem. Och efter det började allt. Det känns som att jag blivit knäad mellan benen. Jag har SÅ ont i blygdbenet. I fogen. I natt har jag sovit med en kudde mellan benen och varje gång jag rört mig bara någon centimeter har jag vaknat av smärtan. För att kunna vända mig har jag varit tvungen att hålla ihop knäna. Jag hade såhär under ett par veckor med första barnet också. Sedan gick det över lika snabbt som det började men det var ett helvete medan det varade. Jag HOPPAS att detta bara är något tillfälligt för av vad jag känt själv och vad jag förstått på andra är foglossning riktigt hemskt=(.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar