Usch idag är jag ynklig. Jag har ju mina sammandragningar som kommer och går. Vissa dagar är bra dagar och andra dagar är mindre bra dagar. Igår morse när jag klev upp så lossnade vad som i mina ögon (med tidigare erfarenhet) var slemproppen, hela eller en del av den. Mycket var det i alla fall. Jag avvaktade och tänkte att OM jag får en dag med mycket sammandragningar så ringer jag och ber om en koll. Annars vet jag (också av egen erfaren vid ett flertal tillfällen) att den kan lossna och återbildas flera ggr om under en graviditet. Så har det nämligen varit för mig förut. Dock inte så tidigt som i v.20-21. Kring v.26 och framåt däremot har det hänt 2-3 ggr per graviditet och när det varit "på riktigt" har den sen varit lite blodblandad och förlossningen har startat inom ett dygn. Så var den inte nu tack och lov.
I alla fall hade jag en hyfsat lugn dag igår, inte mer sammandragningar än vanligt. Inatt innan jag la mig (vid 01, fattar inte att jag orkade vara vaken så sent) tog jag en Niferex. Den andra tabletten denna graviditet. Ska ta en varannan dag from v.20 enligt min bm. Vid 03 vaknade jag av sån värk i magen och ett fruktansvärt illamående. Trodde att jag fått magsjuka. Låg över toastolen och kräktes till klockan 05, första gången jag spyr den här graviditeten. Och magen krampade. Herregud vad hemskt det var och sammandragningarna kom ju såklart igång direkt av detta. Det var alltså järntabletten som min mage inte fixade. Tydligen har de tillsatt laxermedel också i Niferex...
Imorse ringde jag min bm som tack och lov var tillbaka från sin semester. Hon bokade in ett läkarbesök på måndag för att mäta livmodertappen. Jag ska också lämna en urinodling för att kolla så det ej finns bakterier och triggar sammandragningarna. Hon sa att blir det värre ska jag ringa förlossningen. Jag har tydligen ett läkarbesök om en månad också med hon specialistläkaren angående mina sammandragningar, det besöket hade bokats redan i Maj av de men jag var ej meddelad om detta. Men det känns ju bra att de tagit det på allvar. Sedan fick jag en tid hos bm också i mitten av augusti. Lite tidigare än v.25 när man annars normalt kommer. Jag mår verkligen dåligt av oro att nåt ska hända bebisen i magen. Jag levde verkligen på hoppet att denna graviditeten skulle bli annorlunda än de andra två. Det är ju så många år sedan sist osv. Men det verkar snarare vara värre nu. Jag får panik om det visar sig att tappen redan är påverkad i v.22. Med yngsta sonen var den helt opåverkad i v.31 trots massa sammandragningar och då kom han ju ändå bara tre veckor senare. Jag berättade om min oro för barnmorskan och frågade om vad hon har för erfarenhet av sådana som mig. Efter första prematurbarnet sa de att det absolut inte behövde hända igen. Hur är det nu då, undrade jag. Efter andra? Vad ska jag ställa mig in på nu? Hur ska jag tänka? Hon sa att jag inte kommer gå tiden ut. Ja men finns det en chans att hon stannar till v.34 eller v.36 som sina bröder? Det är vad vi kan hoppas på sa hon då. Det finns ingen riktig statistik och de vet inte alls när denna bebis kommer komma, såklart. Mer än att det är ytterst osannolikt att detta skulle bli en fullgången graviditet. Men jag hade ju önskat att de gjort nån liten studie någonstans som man kunde jämföra med. De flesta som föder förtidigt vet ju varför. De har ju haft bakterier, eller havandeskapsförgiftning osv. Hos mig hittar de ju ingen förklaring. För mig är ovissheten och oron extremt tärande. Att "lika gärna" kunna få barn om 6 veckor som om 16 veckor. Om jag visste att det hjälpte att ligga stilla skulle jag inte resa mig ur sängen mer. Men det har ju inte hjälpt förut. Jag vaknar ju på natten av sammandragningar. Om jag visste att deras bricanyldropp hjälpte skulle jag gladeligen ligga inlagd med sånt för att försena en eventuell förlossning, men det har inte haft någon som helst effekt på min livmoder innan och det kan man ändå bara få max något dygn vad jag förstått och när man redan i princip är i förlossning. För mig har det helt enkelt stannat av av sig själv och tack och lov inte kommit igång förrän vecka 34 och vecka 36 "på riktigt". Det känns lite som rysk roulette när det är falskt alarm och på riktigt. När är det allvar? Och VAD ska jag göra för att förhindra det? Vissa dagar kan jag gå en långpromenad och storhandla utan en enda sammandragning. Andra dagar kan jag ligga i soffan och läsa en pocket och de kommer regelbundet var tredje minut. Vad är det min kropp håller på med?
Jaja, detta kommer jag väl aldrig få något svar på. Jag önskar bara att det fanns ett facit att få. På att det kommer gå bra. Det känns i alla fall skönt att de kollar upp detta nu lite i förebyggande. Innan det är urakut och jag måste åka till förlossningen mitt i natten. Att få veta nu att dessa sammandragningar hittills inte påverkat något skulle göra mig mycket mer lugn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar