fredag 9 augusti 2013

fredag v.24 (23+3)

Idag är det fredag men jag känner ingen direkt fredagsfeeling....Är rätt låg faktiskt. Tycker det mesta går långsamt just nu vilket stressar mig en aning. Har ingen lust till nånting alls, varken plugga, laga mat eller hitta på andra saker. Vill bara att ett par veckor ska gå nu, riktigt snabbt, så att vi får ordentliga besked och kan "komma en bit på väg".

Om en vecka börjar höstterminen. Det ska bli ganska skönt. Jag längtar faktiskt efter vardag. Barnen har varit på fritids den här veckan, jag har pluggat och maken har jobbat. Men det känns inte som vardag utan som en slags halvförlängning på sommaren, en tid då inget blir riktigt gjort och man mest "väntar" på hösten. Det är varmt ute så jag borde inte klaga, jag älskar ju normalt värme, men den här sommaren håller på att ta knäcken på mig. Första gången i mitt liv, och troligtvis sista som jag LÄNGTAR efter höst och kyla. Jag vill ha gula löv. Jag vill ha friska vindar. Jag saknar till och med mörkret. Jag är knäpp. Men jag kan inte sova på natten. Jag svettas konstant och jag vill kunna klä på mig kläder och känna mig fin. Nu sunkar jag mest runt i t-shirt och trosor och svettas och orkar inte göra allt jag borde göra.

Jag är så otroligt glad nu att vi shoppat klart i princip allt till bebisen. Att alla stora saker är inhandlade och att hennes garderob är klar. Nu är det bara pom poms och tavlor som ska upp, och en hylla, sen är bebishörnan färdig. Just nu känns det skönt för med min sinnesstämning försvann all inspiration. Framöver ska bara bb-väskan packas och lite blöjor och sånt inhandlas och om jag orkar i höst tänkte jag fylla frysen med massa maträtter som bara går att värma den första tiden. Men det är inget som det är någon panik med. Eller som är livsnödvändigt att förbereda innan hon föds, det känns skönt.

Jag är dock lättad att vi är inne i v.24 och bara vetskapen att bebisen skulle ha en chans om hon skulle födas gör mig lugnare än för någon vecka sedan. Fast hon får inte komma på många veckor, och det tror jag inte att hon gör heller, men tanken gör mig i alla fall lugnare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar