fredag v.24 (23+3)

Idag är det fredag men jag känner ingen direkt fredagsfeeling....Är rätt låg faktiskt. Tycker det mesta går långsamt just nu vilket stressar mig en aning. Har ingen lust till nånting alls, varken plugga, laga mat eller hitta på andra saker. Vill bara att ett par veckor ska gå nu, riktigt snabbt, så att vi får ordentliga besked och kan "komma en bit på väg".

Om en vecka börjar höstterminen. Det ska bli ganska skönt. Jag längtar faktiskt efter vardag. Barnen har varit på fritids den här veckan, jag har pluggat och maken har jobbat. Men det känns inte som vardag utan som en slags halvförlängning på sommaren, en tid då inget blir riktigt gjort och man mest "väntar" på hösten. Det är varmt ute så jag borde inte klaga, jag älskar ju normalt värme, men den här sommaren håller på att ta knäcken på mig. Första gången i mitt liv, och troligtvis sista som jag LÄNGTAR efter höst och kyla. Jag vill ha gula löv. Jag vill ha friska vindar. Jag saknar till och med mörkret. Jag är knäpp. Men jag kan inte sova på natten. Jag svettas konstant och jag vill kunna klä på mig kläder och känna mig fin. Nu sunkar jag mest runt i t-shirt och trosor och svettas och orkar inte göra allt jag borde göra.

Jag är så otroligt glad nu att vi shoppat klart i princip allt till bebisen. Att alla stora saker är inhandlade och att hennes garderob är klar. Nu är det bara pom poms och tavlor som ska upp, och en hylla, sen är bebishörnan färdig. Just nu känns det skönt för med min sinnesstämning försvann all inspiration. Framöver ska bara bb-väskan packas och lite blöjor och sånt inhandlas och om jag orkar i höst tänkte jag fylla frysen med massa maträtter som bara går att värma den första tiden. Men det är inget som det är någon panik med. Eller som är livsnödvändigt att förbereda innan hon föds, det känns skönt.

Jag är dock lättad att vi är inne i v.24 och bara vetskapen att bebisen skulle ha en chans om hon skulle födas gör mig lugnare än för någon vecka sedan. Fast hon får inte komma på många veckor, och det tror jag inte att hon gör heller, men tanken gör mig i alla fall lugnare.

Dagen då jag återigen fick en riktig käftsmäll från livet självt

Idag är en av få dagar som jag med säkerhet kommer att komma ihåg till dagen jag dör. Vissa dagar är sådana. Ibland på grund av bra saker men vissa av gångerna tyvärr på grund av riktigt dåliga anledningar. Ibland träffar livet en så jävla hårt att man fullständigt tappat fotfästet. Jag har varit med om det några gånger de senaste åren riktigt ordentligt och jag vet exakt vad som nu kommer följa- inte hur det kommer sluta, men väl vad som kommer ske i svallvågorna av det jävliga. Jag har funderat så många många gånger de senaste åren vad skälen är till att vi, jag och mina nära och kära gång på gång utsätts för så mycket prövningar. Naturligtvis ligger det en sanning i att det som inte dödar det härdar, men för vad är det vi ska härdas så extremt mycket? Jag blir också skräckslagen varje gång marken åter försvinner under våra fötter för det har trots allt slutat väl nästan alla gånger och hur länge kan vi fortsätta ha sån "tur"?

Det är mindre tid än 1,5 år sedan som jag svävade mellan liv och död och jag hade förlikat mig- inte accepterat, men förlikat mig- med tanken på att inte få se mina barn växa upp. Jag hade gråtit, svurit, hatat och inte förstått överhuvudtaget varför jag drabbades och det jävliga som det innebär att veta att en sjukdom, som i mitt fall inte var en sjukdom, utan en biverkning, en riktigt jävlig (av ett vaccin) skulle rycka mig ifrån min familj. Jag var så sjuk och så arg. Men så fullständigt övertygad om att jag aldrig tänkte ge upp när jag en dag mötte en person i en snarlik sits. Vi kom att dela rum en lång tid och vi blev vänner på ett oerhört djupt plan då vi inte bara delade rädslan att inom kort inte längre finnas kvar- inte få se våra barn växa upp- utan även för att det visade sig att vi var så lika. Det var som att möta sin egen spegelbild. En 15 år äldre spegelbild som lärt sig livets läxa och som hjälpte mig igenom den tuffaste tid jag befunnit mig i genom att dela med sig av sin visdom och klokhet. Denna person förändrade mitt sätt att tänka, att se på mig själv och framförallt att kanalisera min styrka och fokusera på det som är viktigt. Jag har aldrig trott på gud men någon sände mig denna människa när jag behövde styrka som mest och jag minns att jag mer än en gång beskrev personen som en ängel sänd från ovan. En natt när vi liksom de flesta nätter denna kalla mörka vinter låg på vårt rum på Huddinge sjukhus, så sa jag att jag funderat på varför allt detta drabbade mig. Vad var det för mening? Till svar fick jag att meningen med allt som jag gick igenom nog var för att någon person, någon dag skulle komma att behöva mig och min styrka. Och att jag på grund av det jag nu tvingades genomgå skulle kunna vara den personen för någon annan. Det kan vara något av det finaste någon sagt till mig och plötsligt slutade jag att vara bitter. Jag fick också höra att jag redan var den personen för mig vän men att jag nog skulle komma att vara den någon mer gång för någon annan.

Nu står vi inför detta fruktansvärda faktum jag och min familj. Igen. Och insikten träffade mig rätt i ansiktet. Är det nu? Är det för denna prövning vi alla tränats de senaste åren? Jag förstår så väl vad som kommer komma och vilken ångest som följer med detta besked. 2013 som börjat så fantastiskt bra kommer få ett lika jobbigt slut som 2011 fick. Men kanske kanske är vi lite starkare denna gång. Är det ödets ironi att jag som fått kriga för mig själv bara tränade för att jag nu ska orka vara stark och kriga för någon annan? Var detta senaste år av lugn som vi fick bara en kort andningspaus i detta helvete som aldrig verkar vilja lämna oss?

En dag tror jag att man förstår varför saker händer och sker. Min tro är att allt sker av en anledning. Ibland måste dåliga saker hända för att saker på sikt ska bli bättre. Man måste bara finna styrka, bita ihop och ta sig igenom skiten. Och förhoppningsvis mår man bättre, har en djupare förståelse och kanske ett lyckligare liv när man kliver ut och är färdig med eländet.

Den här gången vet vi i alla fall precis hur saker ska prioriteras. Vad man bör lägga energi på och vad man kan lämna åt slumpen. Just nu handlar det om att lägga all energi på att hitta den bästa tänkbara vården, och att se till att de händer som livet läggs i är de allra bästa. Sedan kommer hon att bli frisk igen. Det finns inget annat alternativ. Det här är bara en extra krokig omväg. Igen.

Tavlor till bebishörnan

 

 

 

Dessa två prints ska vi rama in och sätta upp ovanför varandra på väggen till höger om den öppna garderoben. Det är inga typiska bebismotiv men jag tycker de är supersnygga och färgerna i de passar perfekt till pom pomsen samt garderoben. Har beställt de från Etsy och de ska skickas från Kanada och Usa så det lär nog ta någon vecka innan de kommer...Vi bara få klart allt nu, nu, nu, helst igår, i bebishörnan!

 

Lillans öppna garderob

Idag har jag fixat med lillasysters garderob. Hängt in de kläder som ska hänga och lagt in heltäckningsmatta på golvet. Tyvärr har jag bara suddiga mobilbilder att visa just nu...kommer bättre bilder sen när allt är klart!

När jag ligger i sängen ser jag denna vägg...lampan i garderoben går att tända och släcka med en "fjärrkontroll" och sladden är borrad upp i taket över garderoben och dragen till köket bakom kylskåpet, dvs inte en enda synlig sladd. Jippi!!!!

 

Kommer bli perfekt mysbelysning under den mörka delen av året....

Kläderna är upp till strlk 6 månader ca. Baddräkten är till exempel storlek 62.

Älskar att hänga in saker efter färg....

Till skosamlingen- converse för baby

Converse strlk 16, gulligaste conversen jag någonsin sett, som små godisar!

 

Vi älskar coola/söta/balla små skor i den här familjen så dessa converse var vi tvungna att shoppa till lillasyster. Enda stället vi hittade de på var hos Nordstrom.com, en amerikansk webshop som shippar till Sverige men tar hutlöst betalt för frakt, taxes och typ tullkostnader. Men grundpriset på skorna var så lågt att det ändå blev ungefär samma summa som om man köpt de i Sverige....

 

Första plagget att packa ner i bb väskan...

Helt bedårande litet pyamasset i preemie storlek från Nordstrom.com

 

Vi har shoppat lillans första små converse från norsdstrom.com förra veckan, de ska jag visa er imorgon. Samtidigt köpte vi denna helt bedårande lilla pyamas att packa med till bb. Storleken hette preemie vilket motsvarar "liten nyfödd" eller ca strlk 44-46 nånting. Vi får se om den kommer passa eller om den blir förliten. Som jag skrev förut, passerar vi v.36-37 får jag helt enkelt byta ut lite av innehållet i väskan, men jag är inte helt oförberedd denna gång om vi får en tredje mini-bebis, vilket jag varit de andra två gångerna när sönerna fötts förtidigt. Behöva skicka ut maken och shoppa prematurkläder mitt i det kaos man befinner sig i om man får barn förtidigt är det sista som behövs i den situationen, då har jag hellre ett par plagg som förblir oanvända OM hon skulle komma i normal tid. Ikväll har vi tvättat några av kläderna som ska packas i bb-väskan, däribland just denna pyamas, därför har jag inte kunnat fota en egen bild då den hänger på tork utan ni får hålla till godo med den från hemsidan.

 

Fuschia is the new black

Idag har det varit nästan olidligt hett ute. Ca 26-27 grader i skuggan och i princip vindstilla. Jag kan inte påstå att jag njuter av denna värme längre tyvärr..=( Dock är jag tacksam att jag inte är höggravid just nu. DET måste vara ännu värre. Eller att ha en liten nyfödd bebis i denna hetta i en vagn och inte veta hur man ska klä den. Ett tokvarmt sovrum nattetid där ingen kan sova och avslag efter förlossning i denna värme. Känner mig ganska nöjd att få barn på hösten/vintern just nu i alla fall=) Då kan man sitta inne och mysa med bebisen med gott samvete utan att känna att man måste hinna fånga sommaren samtidigt som man typ avlider bara man kommer utanför dörren...

 

Tänkte visa lite mer bebisshopping. Dock är det lite större storlekar. 62 och 68 och plagg som kommer bli perfekta nästa vårvinter/vår/sommar. Jag hitta skorna först och sen fastnade jag liksom för färgen fuschia. Så fint att kombinera med andra starka färger och även svart/vitt. När bebisen är lite större tycker jag det är superfint med starka färger medan jag föredrar pasteller och milda färger när de är nyfödda...På bilderna nedan ser dock allt mycket med rosa ut än det är i verkligheten...då plaggen egentligen är mörkare och riktig "fuschia" i färgen.

 

mössa i färgen fuschia som matchar de söta skorna från Ralph lauren och andra plagg i samma nyans

 

Tröja och byxor från Geggamoja

 

Geggamoja leggings 

 

Body från The Brand

 

 

Skor från Amazon.com i Usa, bla ett par Ralph lauren sneakers och ett par små skor från Stride Rite i färgen happy hibiscus/fuschia.

Lycka är en garderob & en fet gyrostallrik.

Ikväll har jag tapetserat lillasysters garderob invändigt. Nog för att jag tapetserat många ggr förut, köket i vår förra bostadsrätt tapetserade jag själv en natt kl 03 då jag blev så irriterad på att det aldrig "hände nåt" på den fronten, hehe. Men, detta var meckigt. Varför? jo för att jag vägrade att skära av tapeten i hörnen då det skulle ge 6 st "remsor" istället för 3 hela våder och en 10 cm remsa endast. På den lilla ytan hade det bara sett lappat ut. Så 3 cm innan hörnet skulle alltså en ny våd starta och tryckas in fint samtidigt som den skulle bli rak enligt vattenpasset på andra sidan vinkeln om ni förstår hur jag menar. Dessutom är det ju en mönsterpassad tapet och jag hade gett mig den på att ej behöva skära i överkant utan klippte till mönsterpassningen direkt istället högst upp.....Phu. Vilket piller och lägg en foglossning på det så förstår ni nog. Men jag klarade det och det blev så jävla snyggt! Så nu är jag stolt som en tupp som inte behövde be min make som faktiskt är hantverkare om hjälp en enda gång;=)(låt mig skryta lite jag är faktiskt sjukt stolt) Hehe.

Nu är han och köper en fet gyrostallrik var till oss med massa extra vitlökssås samt en blåbärspaj och vi har bäddat ut bäddsoffan i vardagsrummet och ska sträckkolla på orange is the new black några timmar. Helt okej kväll faktiskt.

Måste också komma ihåg att fota en ny magbild snart, har varit dåligt med det på slutet. Jag har i alla fall fotat lite mer bebiskläder som vi shoppat på slutet. Ska lägga upp bilder på de imorgon. Massa massa fint!

Nu fattas bara klädstänger (blir två), heltäckningsmatta på golvet, spotlight i taket, en liten byrå och alla söta kläder såklart! Tapeten heter Halequin och kommer från Ferm Living.

Torsdag- Gravidvecka v.23

Igår var vi i skärgården hela dagen. Hälsade på några vänner och deras barn. Jättemysigt var det och Yngsta sonen och deras dotter blev "kära" i varandra och har nu planerat bröllop. De är båda 6 år. Hur sött är inte det?
Mina fogar var okej under dagen men på kvällen hade jag så himla ont. Blev glad när mitt fogbälte hade kommit med posten när vi kom hem och jag hade aldrig trott att det skulle vara så stor skillnad att ha på sig det. Jag kände mig helt euforisk när jag insåg att jag kunde röra mig "som vanligt" och gick runt i lägenheten en lång stund och bara njöt av att inte behöva gå min vanliga gravid-gång där det känns som jag har en boll mellan benen och ska spricka upp närsomhelst typ.

Har gått igenom min garderob också och insett att min höstjacka inte kommer funka alls med gravidmage. Slog därför till på en superfin jacka från Odd Molly som inte är en gravidjacka men som jag tror kommer kunna funka som det och ändå kan jag fortsätta använda den även efter lillasyster är född. Jättefin är den och jag längtar till hösten massor nu;=)

Jackan kommer från Zoovillage.com.